Dagarna bara rusar förbi just nu.
Ena stunden känns det som att jag missar ALLT, och i andra stunden så upplever jag något jag aldrig känt förut för första gången i mitt liv.
Jag missar inte ett dugg, har varit där så många gånger. Känt ruset, hört snacket, dragit in och kastat ut igen, skakat hand med ångesten, känt rastlösheten flåsande i nacken varje dag, varit letandes efter nästa kick utan att se det viktiga mittemellan. Timmar av sömn som inte hjälpt mot tröttheten, dygn utan sömn med paniken i halsen och hjärtat klappandes.
Det lilla liv jag har så nära nu, har redan hjälpt mig varva ner, hjälpt mig hitta en rytm i livet och en ro. På ett par månader har jag hittat en känsla av äkta glädje som jag har jagat i flera år. Känner redan en sån stor kärlek till livet jag ännu bara fått känna, jag varken sett eller hört, som redan hjälpt mig så mycket. Säger inte att det aldrig mer blir mörka dagar eller nätter, men det här är iaf början till något fantastiskt och där är jag, mitt i allt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar