Upp med lillan, på med litens mössa och ut till bilen till akuten... Hemskt, hemskt var det... Massa tankar malde i huvudet men inget jag kunde säga högt just då, eftersom jag inte ville stressa upp Johan mer än vad han var. (Det bara skrek STROKE inuti mig!!)
Herregud, han fick knappt fram ord och när orden väl kom fram kom de i fel ordning eller var helt fel! Väl på akuten fick vi komma in på en gång och där hade han iaf fått igång talet lite mer igen, men det var fortfarande helkonstigt. Att vara helt klar i huvudet, och veta vad man vill säga men det kommer fram helt fel?? Fy fan vad hemskt det var!
Tack och lov, efter en del tester, EKG, blodprov och koll på blodtrycket kom läkaren och berättade att allt det här var symptom på MIGRÄN. I samband med att han börjat tycka sig glömma bort hur man andades och allt startade hemma fick han också kraftig huvudvärk.
Fruktansvärt att migrän kan visa sig såhär men guuud vilken lättnad det blev!! Han fick stanna över natten, och röntga skallen men allt såg bra ut och kom sen hem med recept på starkare värktablett för att förebygga migränattacker. Han har ofta haft ont i huvudet i flera dagar i sträck, men inget han själv uppfattat som migrän. (Inte jag heller, eftersom jag kopplar ihop det med att må illa...) Men nu kanske han slipper de där dagarna med molande värk!
Det var så jävla hemskt att vara tvungen att åka hem med Novali utan Johan, skaka i hela kroppen fast jag visste att det berodde på migrän... Plötsligt insåg jag; Vad faan skulle jag göra utan Johan?? Inte för att jag inte skulle klara mig själv (gjort det så många gånger ändå), eller kunna stå stark på mina egna ben utan för att jag VILL verkligen inte stå ensam utan HONOM! Vår familj skulle aldrig vara hel då... Hemska tankar hade jag, fast jag visste att det inte var någon fara... :/
Jag fick ca två timmars sömn innan Novali vaknade imorse, och sen ringde Johan och lät precis som vanligt! Vilken underbar, underbar känsla!! :)
Novali har mest varit kinkig hela dagen idag, men inte så konstigt för hon är verkligen inte van att gå upp kvart över tre och träffa sköterskor och läkare och sen åka hem och sova igen en och en halv timme senare... Blev lite fel i hennes rutiner tror jag ;)
Nu ikväll gick Johan och la Novsan och åkte iväg en sväng; i tio minuter hör jag henne ifrån sovrummet: blablablakvitterivitterjollerblablaa, sen smög jag in och kikade. Då står Snörvlan upp i hörnet av sängen, i beckmörker och bladdrar rakt in i väggen :) Första gången hon dragit sig upp till ståendes alldeles själv, HURRA! :) Lade henne sen ner (efter vi bladdrat lite förstås!) och då somna liten som en stock.
Nu ska jag lägga mig framför tvn hos min Joppis och bara njuta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar